Aossic & the Nightside Narratives

En recension och en analys

Introduktion

En av de mest legendariska figurerna inom den moderna ockultismen är utan tvekan den nyligen 80 år fyllda Kenneth Grant. Efter att ha blivit personligen initierad av både Aleister Crowley och Austin Osman Spare i deras respektive system har Grant erhållit en i princip unik magisk skolning. Vad som är än mer betydelsefullt är emellertid hans oemotsägliga originalitet.

På en rad punkter har Kenneth Grant utvecklat sitt system långt bortom de idáer och impulser han tagit över från sina läromästare. Grants system har publicerats och offentliggjorts främst i den serie skrifter som vanligen kallas de Tyfoniska Trilogierna. Grant har dock breddat sitt författarskap och vid sidan om den ockulta teorin även gett sig in på en skönlitterär bana som givetvis även den kretsar kring ockultism.

Grants skönlitteratur som i hög grad är inspirerad av skräckromantiska författare som H P Lovecraft och Arthur Machen kan vara av intresse för den som är intresserad av hans tankar och magiska världsbild såväl som för den som är ute efter underhållning. Om det senare bör det kanske sägas att läsaren i sådanafall kanske borde vara öppen och intresserad av en novellform som milt sätt kan bevskrivas som "experimentell". Det är dock på grund av de skönlitterära skrifternas magiska relevans som vi här skall presentera dom dels i form av recensioner men också försöka oss på en analys av dessa samt Grants världsbild.

Nightside Narratives

3:7 "Look into the Grand Grimoire; (the Grant Secret?) - Against the Light." 3:8 "Against the Light, oblique to the Sun - the diagonal reaching the parapet's height."

Liber OKBISh

Nightside Narratives är en serie på fem skönlitterära novellsamlingar som har det gemensamma att de tycks handla om Grants numera smått legendariska New Isis Lodge som skall ha varit verksamt mellan åren 1955 och 1962. Av de fem böckerna har hittills fyra blivit publicerade. Den femte, Monolith, är ännu inte utgiven .

Handlingen i novellerna är ibland bitvis svår att följa, vilket delvis beror på att flera av novellerna är indelade i väldigt många kapitel, ofta beståendes av endast ett par sidor, vilket medför en möjlighet till att starkt blanda faktisk skönlitterär handling med spekulationer eller ockult symbolik och astrala upplevelser från medium. Resultatet blir en bitvis svårpentrerarad och labyrintisk text som kombinerat med en avancerad engelska kräver en hel del av läsaren. Detta gäller främst Against the Light, men även många av de andra novellerna. De fyra kortare novellerna i The Other Child and other talesär det enda riktiga undantaget till detta, då de är så korta att det är svårt att villa bort sig i handlingen.

Skönlitterärt saknar berättelserna koppling till varandra, vilket gör att man kan läsa dom mer eller mindre i vilken ordning man vill. Om man verkligen vill förstå böckerna helt, på ett ockult plan, krävs det ändå att man läser dom flera gånger. Att dessutom varva läsandet av Nightside Narratives med de Tyfoniska Trilogierna är nog ett måste. Ett lysande exempel på detta är Against the Light som man uttryckligen uppmanas läsa parallellt med Liber OKBISh - The Book of the Spider - Book 29, en kanaliserad text som finns publicerad i The Ninth Arch, den sista och avslutande delen i de Tyfoniska Trilogierna. Men även om texterna till en början inte tycks ha med varandra att göra så inser man snart, ju djupare ner i dom man dyker, att de inte bara har kopplingar till varandra, utan snarare beskriver olika delar av samma tidsperiod av magisk verksamhet i New Isis Lodge. I enlighet med budskapet i Grants övriga litteratur är novellerna ofta starkt apokalyptiska. Värt att nämna i sammanhanget kan vara att Kenneth Grant, genom ett brev som lästes upp på Starfires konferens London i April i år, lät hälsa att den apokalyptiska tid som han har talat om i sina trilogier kommer att inträffa inom flera av brevets läsares liv.

Vad gäller stilen skulle man kunna kalla novellerna skräckromantiska. Detta är dock en haltande definition, då flera av novellerna strikt sätt inte följer någon helt klart utstakad handling i någon traditionell mening. Kanske vore det bäst att kalla novellerna surrealistiska? Vad vi vet har Grant inte försökt stoppa sina noveller i något fack, och om det överhuvudtaget behövs lämnar vi slutordet till läsarna själva. Att novellerna ofta inte följer någon sorts traditionell handling är särskilt tydligt i Against the Light, men också i The Stellar Lode - där Grant verkligen visar vilken litterär mästare han är - genom att på ett mycket skickligt sätt byta mellan olika karaktärer och tidslinjer samtidigt som han lyckas bygga upp en mycket mörk, inspirerande stämning. Då och då flyter dessutom novellerna över till någonting som kanske bäst borde beskrivas som lyrik, väldigt vacker sådan dessutom - särskilt som den är framställd i Dance, Doll, Dance! En annan novell som är mycket bra är The Other Child, vilken handlar om hur mörka och ljusa krafter påverkar vår värld samt hur händelser i dåtiden kan påverka oss än idag. Om man är ute efter att kritisera Grants böcker är detta både svårt och lätt. Lätt då det finns ett antal uppenbara missar i novellerna, svårt eftersom man kan tänka sig att dessa misstag är fullständigt medvetna i syfte att inleda läsaren i en djupare förståelse för mysterierna som döljer sig bakom de skönlitterära orden.

Någonting som gör böckerna särskilt intressanta är att Grant väljer att blanda in sådana kända personer som Aleister Crowley, Austin Osman Spare, HP Lovecraft och hans Necronomicon-mythos, Charles Stansfeld Jones samt Arthur Machen och densammes skönlitterära karaktär Helen Vaughan, i sina noveller. Helen Vaughan, som i Against the Light dessutom påstås ha haft en existens bortom fiktionen, samt också ha haft en relation till Spare, förekommer liksom många av de andra genom att karaktärerna i boken antingen har känt dom eller känner till dom och deras förehavanden. Vid sidan om allt detta hinner Grant med att påvisa ett avlägset släktskap mellan sig själv och Crowley samt en mängd annan bizarr och otrolig information.

De ämnen som böckerna tar upp är starkt varierande. Snakewand & The Darker Strain är t.ex två noveller som behandar Voodoon och dess kopplingar till hamnskifte - någonting som Grant hävdar ingår i Thelema, vilket han bygger på ett citat ur Liber AL vel legis.(1)

Precis som namnet antyder handlar Gamaliel: The Diary of a Vampire om vampyrism - en vampyrism som är av en sexuell/astral natur. Ett helt kapitel i novellen är vigt åt teoretiska spekulationer bland annat kring ämnena vampyrism och kliffot. Det mest intressanta med novellen är att det är upp till läsaren att tolka huvudrollsinnehavarens öde, som utifrån den information man får antingen antingen kan uppfattas som ett felsteg som leder till en fruktansvärd katastrof eller som en mörk magisk initiation i kliffotiska mysterier som ger henne de nycklarna till oerhörda krafter. Dance, Doll, Dance!, behandlar ämnena tantra, sexuell vampyrism och kraften i egregores/idoler.

Ingen av de fyra övriga novellerna, som alla är publicerade i The Other Child and other tales, är över 10 sidor. Novellerna går under namnen: As Long as the Flesh Remains, The Talisman, Necromancy och The Amazement of Mandel. Dessa skall dock på grund av deras föga sidantal på intet sätt underskattas. Särskilt The Talisman är riktigt skräckinjagande, och helt klart i klass med eller t.om bättre än Lovecraft när han är som bäst. Att läsa den en kall mörk kväll i sin favoritfotölj är en otrolig upplevelse.

Against the Light

"If you hold it against the light... an altogether different picture will emerge."

Bakgrunden till handlingen går tillbaka till Kenneth Grants påstådda släkting, Margaret Awryd Wyard, som skall ha anklagats för och bekänt sitt bruk av häxkonst år 1588. Wyard skall ha blivit initierad i de dunkla mysterierna av en mentor som skall ha anlänt via Dunwich - en återkommande plats i Lovecrafts noveller, och skall av någon anledning ha behövt dölja sitt riktiga jag i en mänsklig skepnad. Men det är inte bara Lovecraftmyter som gör platsen intressant, då Grant hänvisar till att det tycks som att ett UFO dessutom skall ha kraschat i området. När handlingen börjar umgås Grant med släkt och vänner i en lägenhet i London. Man diskuterar existensen av en mystisk och mycket obskyr grimoire, som Grant i förordet kallar för "Grant's Grimoire" eller "Il Grimoire Grantiano" - som den påstås ha hetat i en italiensk översättning. Boken skall tydligen finnas kvar i ytterst få exemplar, någonting som rimmar väl med Lovecrafts myt om Necronomicon(2). Då det efterhand framkommer att personer som Aleister Crowley och andra människor som Grant respekterar tydligen skall ha varit ute efter boken, så bestämmer sig Kenneth, som är huvudpersonen i sin egen novell, för att sätta efter den.

Snakewand

"He came as a knife in the dark, his white teeth flashing in the dark, all dark was his skin.
It was as if night had taken form, blackening her utterly."

Ljuden från trummornas konstiga, mörka takt ekar fortfarande i Gails öron när hon plötsligt vaknar från mardrömmen. Trummorna och mannen, som sedan en tid tillbaka har hemsökt hennes drömmar, samt tillståndet mellan dröm och vakenhet har nu även fortsätta att infiltrera hennes vakna tillvaro. Gails vän Zila, en voodooutövare från Belpham, där novellen utspelar sig, vill dock inte veta av Gails incubusupplevelser och de trummor som hon talar om, vilket gör att de istället kommer in på en annan diskussion, som dock slutar i att Zila välkomnar Gail till The Grotto-Club, där en juba (3) skall hållas. När Gail lämnar Zila för att återvända till sitt sovrum blir dock allting klart för henne. Hon inser att Zila på något sätt är kopplad till den mörka drömmen som hemsöker henne om nätterna, och att Zila knappast egentligen är vare sig förvånad eller ovetande om vad som egentligen håller på att hända, med henne och hela staden.

På festen är det liv och rörelse, och när ett sällskap bestående av en grupp vänner strålar samman är man glada över att några trummor från San Prez har anlänt. Trummorna, som skall vara petrotrummor (4) är tydligen otroliga exemplar, och när dom positivt förbluffade vännerna väl plockat fram trummorna för en närmare undersökning blir dom lockade att testa hur dom låter. På trummorna tycks en rytm vara inpräntad, och sällskapet sätter igång att spela en petrorytm - en invokation. Sällskapets glädje över trummorna byts snart ut mot en kollektiv känsla av rädsla och terror... Detta är början på en bizarr och morbid historia om hur ett antal trummor och en konstig stav förändrar en hel bygd.

The Darker Strain

"Magic, or vooodoo, implies the power to engender illussion, and to project it into the human mind; into the mind of others, that is."

När Raymond North en sommarmorgon vaknar på en parkbänk i centrala London står solen redan högt på himmelen och den skugga han tidigare under morgonen kunnat åtnjuta är nu borta. Han sätter sig upp och går till ett tidningsstånd för att köpa lite cigaretter, men när tittar på dagens löpsedlar är det någonting inom honom som gör honom intresserad av de hemska mord som tydligen skall ha inträffat i staden. Oförstående inför varför löpsedlarna gjort så stort intryck på honom köper han en tidning och går och sätter sig i solen för att läsa den. Ganska snart har Raymonds lugn bytts ut mot en känsla av alarm. Av någon anledning känns de tre, fyra avlidna - som alla tycks ha blivit dödade av vilda bestar, på olika platser, vagt bekanta. När han sedan börjar kunna identifiera de avlidna personerna, inklusive en av dom som inte finns med på bild, samtidigt som han inser att han träffat dom allihop kvällen innan smyger sig en känsla av paranoia över honom. Varför verkar människorna som sitter runtomkring iaktta honom med anklagande blickar?

Gamaliel: The Diary of a Vampire

"Either I dreamed, or I am a monstrous phantom prolonging its life by feeding on blood..."

R är en ockultist vars drivkraft är kampen mot den svarta magin och det svarta brödraskapet varhelst han finner tecken på deras mörka intrigerande, en kamp som skaffar honom många fiender. En av dessa är ingen mindre än Rs guru, L, ledaren för den organisation som de båda tillhör och som, i de högre graderna, är betydligt mörkare än vad R, som hyser en naiv beundran för L, förstår. Utan att avslöja sin sanna natur ser L till att R i under sina undersökningar hittar ett manuskript som visar sig vara en magisk dagbok som tillhört en magiker som blivit besatt av sexuella och vampyriska andeväsen. Dagboken är ett fruktansvärt dokument som beskriver hur en icke namngiven kvinna bryts ner själsligt och kroppsligt av demoniska väsen och en svartmagisk sekt som driver henne ner i en avgrund av förnedring, prostitution, drogmissbruk och sexualmagiska riter. Inte förrän långt därefter får R veta att kvinnan som skrivit dagboken inte är någon annan än hans livs enda kärlek som L brutit ner och förnedrat för att hämnas på R som i en ren orgasm av melodrama dör av chocken.

Dance, Doll, Dance!

"The silence clamoured, vibrant with echoes of obscene epithets, and the process of awakening was gradual. Layer after layer of conciousness seemed to lift as a cloud."

Det är sommar, och det har nu redan hunnit gå en månad sedan Orgen dog. Men dyrkandet av idolen som han hade i sin tempeldel av sitt rum i Carfax på Gonave Island har inte slutat. Det tycks dock inte som att den rökelse och de stunder av kontemplation med vilken Orgens mördarinna vördar idolen är tillräckligt för att komma i kontakt med dess krafter på ett djupare plan. Ju längre berättelsen lider så inser huvudrollsinnehavaren att idolen, som tycks vara av asiatisk härkonst, lever på blod och sexuell kraft, samt att sättet den skördar den kraften på är ett sätt som lämnar död och terror efter sig - någonting som huvudrollsinnehavaren får stifta bekantskap med, på allt närmre håll..

The Other Child

"I found that by standing on a chair, my head and shoulders were approximately level with those of the child... I tapped. It was hollow. It took me some time to prise open and to discover ..."

När Mr. Morley - en gammal forskare i egyptologi som är tämligen besatt av sitt yrke - blir offer för en mycket mystisk händelse på väg hem från en dags läsande på The British Museum, bestämmer han sig för att ta kontakt med sin gode vän Dr Reid, som inråder Morley till en stunds semester från sitt krävande arbete. Reid menar att Morley helt enkelt är överarbetad, och förklarar hallucinationerna och tidsförlusten som Morley upplevde under den mystiska händelsen på det sättet.
När Morley, nu boendes på Reids klinik, återigen upplever halluccinationerna, där ett barn är det mest framträdande, och en av sjuksköterskorna på kliniken i anslutning till Morleys anfall, mystiskt avlider - så hamnar Reid i onåd och tar kontakt med en gammal vän, som vid sidan om övriga talanger också är bevandrad i ockultism för att lösa mysteriet.

The Stellar Lode

"Its interior was opalescent, unlike that of a crystal which remains uniform in its limpid transparency; whereas when she had first set eyes on it,
it had shone with pellucid lustre more pure then any she had noticed in ordinary crystals."

Det har redan gått tre år sedan den där dagen som Louis Bruhm aldrig kommer att glömma; dagen då en oerhört motbjudande dvärg till människoliknande varelse under underliga och skräckinjagande former dök upp i hans kuriosaaffär. Instruktionerna han hade fått av krymplingen är nu genomförda och han har dessutom tjänat en hacka på det. I tre år vakade han över den mystiska stenen, som nu fått en ny ägare. Tre år utan frid, och så när allting är över är det som om någonting fortfarande ligger i luften. Det enda Louis vet säkert är att han inte vill ha med det att göra; så när en god vän till honom börjar tala om stenen och dess besynnerliga krafter vill han ingenting annat än att undkomma situationen och lämna allting bakom sig. Krafterna som stenen sägs besitta skall bland andra vara att skänka dess ägare stora artistiska förmågor, men stenen besitter också andra krafter, som dess ägare på gott och ont tvingas uppleva. Utan att säga för mycket kan det avslöjas att detta är upptakten till ett mysterium som längre fram bland annat inbegriper hur ett uråldrigt mörkt egyptiskt prästerskap återigen håller på att återuppstå för att använda sin makt för att inbegripa i huvudpersonernas liv.

Verklighet och illusion

Oberoende av i vilken utsträckning man kan uppfatta karaktärerna i Grants skönlitterära verk som inspirerade av verkliga personer så är det åtminstone säkert att många av dem har förlagor bland individer vars liv på något sätt varit kopplade till Grants. Säkert är också att Grant på ett intressant och förbryllande sätt inkorporerat fiktiva karaktärer från en rad författares skönlitterära skapelser i sina egna verk där de blir precis lika levande som de vars förlagor är människor av kött och blod, eller kanske, vilket troligtvis är en betydelsefull insikt i detta sammanhang, precis lika fiktiva.

Inkorporerade och omvandlade till skönlitteratur är också episoder och större skeenden från Grants liv och den grantintresserade läsaren måste nu acceptera det samtidigt besvärande och intresseväckande faktum att den största delen av den information som finns tillgänglig om Grants liv är tillgänglig endast i den skönlitterära skräcknovellens form och att det mesta av den biografiska data som finns tillgänglig för allmänheten alltså är sådan som projicerats genom det mörka kalejdoskop som är Grants kreativitet. Som det kommer att visa sig senare i denna text så har den som inför dessa faktum börjat misstänka något av en medveten strategi kanske inte helt fel men samtidigt är Grants Nightside Narrative-projekt något av en litteraturtolkares mardröm och den vårdslöse läsaren som i sitt övermod försöker lösa den gåta som verkar finnas i dessa texter kommer kanske försent att upptäcka att de till synes lösa trådar som han planlöst dragit i inte bara formar ett mönster utan ett nät och att detta nät lätt kan snärja in och fånga läsaren i ohållbara tolkningar.

Både Aleister Crowley och Austin Osman Spare förekommer i skönlitterära versioner som bikaraktärer främst i Against the Light men de karaktärer som är mest framträdande och i samband med vilka mysterierna ligger tätast är, föga förvånande, sådana som bygger på medlemmar från New Isis Lodge, det magiska sällskap som Grant drev i London under 50-talet. Den, för läsare av de Tyfoniska Trilogierna smått legendariska Clanda, verkar t ex ha inspirerat den sexuella vampyren Vilma i novellen Gamaliel - eller om det är tvärt om eller varken eller. Det är åtminstone ett självporträtt av Clanda som pryder bokens omslag. En annan kvinna från New Isis Lodge, ett visst medium med det magiska namnet Arim, döljer sig enligt Grant bakom karaktären Margaret Leesing i Against the Light. Arim var det mest framträdande av de medium som under utforskandet av de sfärer som i Grants system betecknas som den 29e kliffotiska tunneln kanaliserade skriften Liber OKBISh. Det finns dock intressanta kopplingar mellan dessa kvinnor som är återkommande i sammanhang kring New Isis Lodge. Exempelvis går Vilma även under namnet Awryd, ett namn som Grants påstådda släkting under 1500talet, Margaret Wyard, skall ha blivit omdöpt till. Margaret Leesing är kopplad till Margaret Wyard iochmed händelserna i Against the Light - alltså en person som var en av de mest framträdande i sökandet efter Liber OKBISh. Den läsare som redan påbörjat sitt studium av den här delarna av Kenneth Grants verk kanske skulle tycka att det var av intresse att veta att det tycks finnas en koppling mellan Leesing (eller Lee Sing) och Lî, som framkommer i det andra överförandet av texten. Särskilt tydligt blir detta om man tittar på Liber OKBISh 1:3 samt 18:2-5.

En viktig del av arbetet i New Isis Lodge kretsade kring dramatiserande och ritualiserandet av skönlitterära noveller med ockult koppling. Exempel på de böcker som skall ha använts är Dope! av Sax Rohmer och The Beetle av Richard Marsch. Detta kan man även se tydliga spår från i Grants böcker. än mer komplext blir spindelnätet av skönlitteratur när Grant, som redan sedan 40-talet varit en stor beundrare av Golden Dawn-medlemmen Arthur Machens skräckromantik även inkorporerar teman från Machens verk i de egna berättelserna. Helen Vaughan, en karaktär från Machens kortroman The Great God Pan, förekommer tillochmed i Against the Light där hon sägs vara en verklig person som Machen införlivat i sin roman ungefär på samma sätt som Grant gjort med Clanda och Arim.

Frågan om hur relationen mellan verklighet och fiktion egentligen ser ut i the Nightside Narratives är konsekvent relevant vid läsandet av alla berättelser som ingår här men den ställs på sin spets i Against the Light. Handlingen i denna text är nämligen relaterad till Grants liv, magiska system och skrifter i ockult teori på ett mer komplicerat sätt än resten av Grants skönlitteratur. Särskilt förhållandet mellan Against the Light och den kanaliserade skriften Liber OKBISh är ett område där en eventuell skiljelinje mellan fiktion och verklighet blir svår eller omöjlig att se. Enkelt sammanfattat är Against the Light historien om Liber OKBIShs tillkomst i skönlitterär form och OKBISh innehåller flera verser som verkar hänvisa till handlingen i Against the Light. Detta innebär att den trygga gränsen mellan lekfull skönlitteratur och seriös ockult teori är upplöst på ett för läsaren mycket påtagligt sätt.

Det finns emellertid mycket som tyder på att det bakom det manipulerande av gränsen mellan verklighet och fiktion som Grant ägnar sig åt ligger en medveten strategi och att Grant på detta sätt vill säga eller signalera något särskilt till läsaren. Vad detta kan vara är dock inte lika självklart och inte helt lätt att svara på. Det är emellertid säkerligen inte utan betydelse att Liber OKBISh är en text som är nära knuten till den andliga sfär som i Grants system hör samman med den 29e tunneln på det kliffotiska trädet. Liber OKBISh är ett resultat av New Isis-logens utforskande av denna sfär och dess karaktär såväl som Against the Lights kan därför förväntas vara präglad av den 29e tunneln. Vid ett närmare studium verkar detta antagande vara helt korrekt. De korrespondenser som av Grant och andra sägs höra samman med denna tunnel och den motsvarande sefirotiska stigen är i många fall påtagliga i Against the Light. Det finns en rad exempel på detta men det mest intressant är kopplingen till drömmar, illusioner och skapandet av sådana som sägs höra samman med dessa sfärer. Grants beskrivning av den 29e tunneln och beskrivningen av motsvarande stig i 777 (5) är på denna punkt samstämmiga. Eftersom en av de mest grundläggande betydelserna av substantivet illusion måste sägas vara att det innebär en sammanblandning av det verkliga och det overkliga - det fiktiva för att använda ett annat ord - så kanske det finns fog för att spekulera i om det möjligen kan vara så att Grant medvetet brutit ner gränsen mellan det verkliga och det fiktiva i Against the Light för att illustrera karaktären hos den sfär som är Liber OKBIShs källa.

"OKBISh" av S. Källström.

Det finns emellertid också en annan möjlighet som, åtminstone för oss båda, är mer tilltalande eftersom den i än större grad låter oss tolka verklighetssynen i Against the Light utifrån Grants världsåskådning så som den framträder i de Tyfoniska Trilogierna. Det finns också mycket i Against the Light som talar för denna tolkning. En av de mer bizzara episoderna i Against the Light är när Grant och Margaret Leesing hittar en ålderdomlig grimoire i en ruin i Wales och där Grant berättar om hur de väsen han kallar the Outer Ones genom historien har kontrollerat en rad individers kroppar avlöses av ett mycket intressant samtal mellan två av bokens karaktärer som inleds med orden "None of this ever happened". Denna mening följer på händelserna i de tidigare textstyckena på ett sådant sätt att den verkar vara en kommentar till dem som rycker undan de anspråk på verklighetsförankring som berättelsen tidigare gjort genom att presentera sig själv som en redogörelse för omständigheterna till Liber OKBISh tillkomst som visserligen omvandlats till skönlitteratur men som trots allt är sanningsenlig.

När man mer noggrant studerar det samtal som följer så upptäcker man emellertid att det inte enbart är en attack mot de verklighetsanspråk som görs av handlingen i Against the Light utan också, och främst, mot de verklighetsanspråk som görs av det som de flesta av oss uppfattar som vårt vardagliga medvetande och den vardagliga materiella verkligheten. Kanske i högre utsträckning än i andra delar av texten talar Grant själv genom detta samtal och han låter här läsaren ta del av sina åsikter. Denna idá om att det vi kallar verklighet egentligen är en illusion är nämligen ett vanligt tema i de Tyfoniska Trilogierna och något av en grunddoktrin för Grants ockulta system. Enligt denna lära är den sanna verkligheten ett tillstånd av rent medvetande - medan tiden, fenomenvärlden som vi uppfattar som vårt universum och alla ting som förekommer i denna är illusioner.

Egentligen existerar endast våra medvetanden och den illusion som finns runt omkring oss och som vi i vår okunskap uppfattar som verklig är endast en projektion av dessa på samma sätt som de händelser och personer som förekommer i våra drömmar endast är produkter av våra medvetanden. Initiationen i Grants system har bland annat funktionen att den inleder initianden i förståelse för detta.

Kanske kan man därför uppfatta den suddiga gränsen mellan verklighet och fiktion i Against the Light och Liber OKBISh som ett sätt för Grant att demonstrera verklighetens illusoriskhet för läsaren. Genom att blanda in skönlitterära karaktärer i en berättelse som han hävdar är i grunden biografisk kan Grant tänkas vilja säga, inte att någon av de otroliga händelser eller karaktärer som beskrivs i berättelsen är lika verkliga som honom själv eller hans egen livshistoria, utan tvärtom att han själv och hans liv likaväl som allas våra liv så som vi uppfattar dem är lika illusoriska som de fiktiva karaktärer och händelser vi stöter på i de välskrivna och oerhört inspirerande novellerna som går under namnet Nightside Narratives.

Artikeln har publicerats i Dracontias nummer 3 2004

Noter

(1) AL 3:37: Also the mantras and the spells; the obeah and the wanga ; the work of the wand and of the sword ; these shall he learn and teach.

(2) The history of the necronomicon, HP Lovecraft

(3) Voodooterm för en rituell fest/dans.

(4) Petrovoodoo är en mörk form av voodoo, nära kopplat till den vänstra handens väg.

(5) Se t.ex Crowleys version av boken, som går under namnet "777 and other qabalistic writings of Aleister Crowley".

Källhänvisningar

Kenneth Grant:
Against the Light
Snakewand & The Darker Strain
Gamaliel: The Diary of a Vampire & Dance Doll, Dance!
The Other Child and other tales
Nightside of Eden
Hecate's Fountain
The Ninth Arch

Aleister Crowley:
777 and other qabalistic writings of Aleister Crowley
Liber AL vel Legis

Arthur Machen:
The Great God Pan

HP Lovecraft:
The history of the necronomicon